Pressmeddelande 2016-03-07

Slitage från däck största källan till mikroplast

På uppdrag av Naturvårdsverket har IVL Svenska Miljöinstitutet kartlagt källor och spridningsvägar för mikroplast. Den största källan utgörs av trafiken genom väg- och däckslitage. Därefter kommer granulat från konstgräsplaner. Hur stor andel mikroplast från dessa källor som sedan hamnar i havsmiljön är dock väldigt osäkert.

– Problemet med mikroplast i haven är en prioriterad fråga. Det här är den största kartläggningen av källor och spridningsvägar för mikroplast som gjorts i Sverige, det är ett viktigt underlag för att förstå hur vi bäst kan minska uppkomst och utsläpp av mikroplast, säger Kerstin Magnusson, ekotoxikolog vid IVL Svenska Miljöinstitutet.

I rapporten har forskarna rankat källorna till mikroplastpartiklar efter storleksordning. Mängden mikroplastpartiklar från trafiken uppskattas till 13 500 ton per år. Konstgräsplaner rankas som den näst största källan med utsläpp på cirka 2 300-3 900 ton per år. Andra källor är syntetfibrer från tvätt som uppskattas till cirka 200-2 200 ton/år, slitage från båtskrov cirka 500-1 500 ton/år och industriell produktion och hantering av plast, 300-550 ton/år. Utsläpp från hygienartiklar som innehåller mikroplaster beräknas stå för cirka 66 ton/år. Det stora spannet i volymer visar på den osäkerhet som fortfarande finns i bakomliggande data. 

– Vi vet att till exempel vägtrafiken ger upphov till stora mängder mikroplastpartiklar men vi vet inte med säkerhet hur långt dessa partiklar sprids och hur mycket som hamnar i havsmiljön. För kosmetika och syntetiska fibrer från tvättvatten är spridningsvägen till havet rakare eftersom det spolas ut med avloppsvattnet och vi har mätningar som visar hur bra mikroskräp avskiljs i reningsverken, säger Kerstin Magnusson.

Mikroplastpartiklar i havsmiljön kan ha olika ursprung. De kan vara fragment av större skräpbitar men de kan också utgöras av mikroplastpellets som används som råvara i plastindustrin eller som ingredienser i hygienprodukter. Partiklarna tillförs havet genom avloppsreningsverk, dagvatten, snötippning och via atmosfären.

– Eftersom plastpartiklarna bryts ner långsamt kommer halterna i miljön oundvikligen att öka så länge tillförseln via avloppsreningsverk och andra transportvägar fortsätter. Därför är det viktigt att mängden plastpartiklar i avloppsvattnet som lämnar hushåll och industrier minskar och att vi får bättre kunskap om övriga transportvägar, säger Kerstin Magnusson.

Forskarna poängterar att det finns stora kunskapsluckor kring flera av de källor som kan bidra till mikroplaster i havet, bland annat har den potentiellt stora utsläppskällan avfallshantering och nedskräpning inte kunnat kvantifieras.

Mikroplast är små plastpartiklar som är mindre än 5 millimeter. De kan tas upp av vattenlevande djur som musslor och plankton som filtrerar vattnet för att få i sig föda och då också får i sig partiklarna.

Läs rapporten: Swedish sources and pathways for microplastics to the marine environment

För mer information, kontakta:
Kerstin Magnusson, kerstin.magnusson@ivl.se, tel. 010-788 69 07
Mikael Olshammar, mikael.olshammar@ivl.se, tel 010-788 65 08
Kerstin Åstrand, kerstin.astrand@naturvardsverket.se, tel. 010-698 15 49