I år fyller IVL Svenska Miljöinstitutet 50 år. Det uppmärksammar vi genom att göra nedslag i vår miljöforskning
med inlägg, berättelser och bilder som kopplar samman historia och nutid.

Bevattning med renat vatten motsvarande regnet för 200 år sedan.

Takprojektet i Gårdsjön - viktig forskning i ”lekstugan”

1991 byggdes ett 7 000 kvadratmeter stort tak under trädkronorna i Gårdsjön öster om Stenungsund. Det var en del i den då omfattande forskningen kring det sura nedfallet av svavel och kväveföreningar. ”En lekstuga för stora pojkar” var dåvarande miljöministern Birgitta Dahls kommentar när hon invigde projektet.

– Med Takprojektet ville vi förstå vad som händer med skog, mark och vatten när ett försurat ekosystem som utsatts för decenniers nedfall får en möjlighet att återhämta sig. Hur snabbt skulle ekosystemen reagera? Skulle det ske inom några år eller ta många årtionden innan återhämtningen kom till stånd, berättar Hans Hultberg, tidigare forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet.

Projektet startade tre år tidigare. Vid ett möte i London 1988 mellan IVL, den engelska kraftindustrin i form av CEGB samt Vattenfall fick Hans Hultberg från IVL och Richard Skeffington från CEGB tre timmar på sig att ta fram ett projektförslag där man kunde studera hur skog, mark och vatten reagerar om nedfallet går ner till det förindustriella, det vill säga det nedfall som rådde för 200 år sedan. Projektförslaget, som skulle kosta 745 000 brittiska pund, undertecknades sedan av IVL, den brittiska kraftindustrin och Vattenfall.

Ett enastående och framgångsrikt experiment

En byggnad som den skisserade hade aldrig tidigare projekterats och byggts i Sverige. Att under kronorna på en uppvuxen skog dimensionera ett 7 000 kvadratmeter stort tak, som skulle släppa igenom ljus men ändå kunna ta hand om all nederbörd var en utmaning i sig. Dessutom skulle det tåla stora snömängder. Nederbörden skulle mätas och ett motsvarande förindustriellt ”regn” återföras jämnt under taket. Taket skulle dessutom täcka ett väldefinierat avrinningsområde för att kunna bestämma tillförsel och utflöde av olika ämnen.

– Taket blev ett enastående och framgångsrikt experiment. Mätningarna visade att förändringarna i ekosystemen uppträdde på både lång och kort sikt, säger Hans Hultberg.

Avrinningen av det försurande svavlet minskade snabbt, men bara till en viss del. Mycket svavel hade upplagrats i marken och efter ett tag blev minskningen i läckaget långsammare. Halten av svavel i ytvatten och grundvatten hade efter tio år minskat med 80 procent och halten giftigt aluminium med 70 procent. Däremot hade inte pH-värdet stigit i motsvarande grad. Vattnet förblev nästan lika surt.

Finbesök: från vänster Peringe Grennfelt, Lars Hjörne, Hans Hultberg, Prins Andrew - hertigen av York och tjänstemän från brittiska konsulatet.


Orsaken till det är att marken under försurningen förlorat en stor del av sitt lättillgängliga förråd av baskatjoner och att mängden alkaliska ämnen - främst kalcium - inte var tillräckliga för att neutralisera avrinningsvattnet. Resultaten visade att nedströms liggande sjöar och vattendrag skulle behöva kalkning under lång tid framöver.

– Resultaten var inte bara intressanta i sig. De utgjorde också avgörande underlag för att utveckla och verifiera modeller. Med hjälp av dessa modeller har sedan beräkningar kunnat göras av hur lång tid det tar för försurade marker att återhämta sig, säger Hans Hultberg.

Upptäcktes snabbt av media

Redan innan taket byggdes hade Gårdsjön blivit en naturlig plats att besöka för alla som önskade få en direkt kontakt med försurade ekosystem och aktuell forskning. Media upptäckte snabbt Gårdsjön och nyhets- och reportageinslag spelades in från en rad olika länder i Europa och även USA, Kanada och Japan. Många beslutsfattare besökte också Gårdsjön.

Från Storbritannien, där försurningsdebatten var het, kom under mitten av 1980-talet både landets miljöminister och ledande företrädare för kraftindustrin.

Antalet besökare uppgick under 1990-talet till cirka 3 000 per år. Här en delegation med brittiska tjänstemän från miljödepartementet.

Även från USA visades stort intresse och tre delegationer med representanter från den amerikanska kongressen besökte Gårdsjön för att närmare förstå sambanden mellan utsläpp och effekter inför det politiska beslut som sedan togs 1990 om den försurningspolitik som varit drivande i USA för de kommande 20 åren.

Det kom också många skolor, organisationer och andra intresserade till Gårdsjön för att studera försurningens orsaker och effekter. Antalet besökare uppgick under 1990-talet till cirka 3 000 per år, och fortfarande är det varje år ett tusental personer som besöker Gårdsjön.

Experimentet hade fyllt sitt syfte

Efter tio år revs taket. Experimentet hade fyllt sitt syfte. Nedfallet över Europa hade också minskat dramatiskt under denna tid. En del mätningar fortsatte dock för att verifiera att experimentet i sig inte påverkat resultaten negativt. Övervakning och fältförsök pågår ännu i Gårdsjön, om än i mindre omfattning. 

Taket gav många viktiga svar, men fortfarande återstår frågor kring försurning och andra effekter av luftföroreningar.

Gårdsjön – gemensam forskningsresurs för luftföroreningars effekter på skog och ekosystem

Gårdsjön har sedan slutet av 1970-talet varit den ledande fältstationen för försurningsforskning i Sverige, men den har även engagerat många forskare utanför Sverige. Initiativet till att samla resurserna togs av professor Folke Andersson vid SLU och till hans hjälp kom tidigt Hans Hultberg vid IVL in bilden. Hans tog snart över ledningen för verksamheten och lyckades få till stånd många av de experiment som sedan varit så betydelsefulla för förståelsen av försurningens mekanismer och processer.

Studier och experiment gjordes i stor utsträckning i små avrinningsområden, där man genom olika behandlingar, oftast tillskott av något ämne som svavel, kväve, eller kalk, eller genom avverkning, kunde studera hur ekosystemen påverkas och samspelar med föroreningspåverkan.

IVL har ända sedan starten svarat för ledningen av forskning och övervakning. Betydelsefullt var att referensområdet för experimenten också blev en del av det europeiska övervakningsnätet för luftföroreningar. I praktiken har Gårdsjön stått modell för många andra övervakningsstationer i Europa.

När det gäller demonstrationen av försurningens effekter har en gemensam stiftelse med representanter från bland annat kommun, länsstyrelse, markägare och IVL haft stor betydelse. Genom åren har Peringe Grennfelt lett stiftelsens arbete.

Idag leds och samordnas verksamheten i Gårdsjön av Filip Moldan, IVL.