I år fyller IVL Svenska Miljöinstitutet 50 år. Det uppmärksammar vi genom att göra nedslag i vår miljöforskning
med inlägg, berättelser och bilder som kopplar samman historia och nutid.


Ständigt på jakt efter gamla och nya POP:s

För 40 år sedan började IVL göra mätningar utanför industrier och sopförbrännings-anläggningar. Sen flyttades mätstationerna successivt allt längre bort från produktionen och bebyggda trakter. Överallt har man funnit organiska miljögifter. Idag har mätningarna flyttats närmare oss människor, ända in i de dammigaste vrårna i våra hem.

– Den stora skillnaden mellan det som vi mätte från början och det som vi mäter idag är att då undersökte vi utsläpp från industriella processer, sopförbränning och transporter, men idag är det främst utsläpp som är direkt förknippade med vår konsumtion av varor som står i fokus, säger Eva Brorström-Lundén.

Hon har arbetat med kemikaliefrågor på IVL sedan 1970-talet. Först på laboratoriet och sedan, efter fullföljda studier och disputation, som forskare och under de senaste åren framför allt i större internationella forskningsprojekt.

Eva Brorström-Lundén började jobba med kartläggning av PAH (polycykliska aromatiska kolväten) i luft i början av 1980 talet, vilket sedermera ledde fram till de så kallade Tätorts- och Västerhavsprojekten som finansierades av Naturvårdsverket, och som i sin tur övergick till nationella miljöövervakningsprogram som lever kvar än idag.

– De mätserier som vi har efter alla dessa år är helt unika och mycket värdefulla som kunskapskälla, säger Eva Brorström-Lundén och tillägger att IVL haft en stor styrka i att både ha forskning och ett kemiskt laboratorium inom samma organisation – ett laboratorium som haft kompetensen att kontinuerligt utveckla analysmetoder.

Många mätningar är numera reglerade i lagstifningen

Det som ligger henne närmast om hjärtat handlar om miljöövervakning av så kallade POP:s, det vill säga persistenta organiska föroreningar (Persistent Organic Pollutants). Miljöövervakningen av dessa startade 1995 vid två mätstationer i Sverige och i Pallas i allra norraste Finland. Idag omfattar mätningarna ett stort antal ämnen som är reglerade i lagstiftningen men även så kallade ”emerging substances”, det vill säga ämnen som man befarar är problematiska.

– Genom att vi har haft mätstationen i Pallas har vi kunnat bidra till och delta i flera av EU:s forskningsprogram om Arktis, säger Eva Brorström-Lundén.

Förutom den mer reguljära miljöövervakningen har IVL varit och är fortfarande starkt involverat i så kallad screening av kemikalier. Till skillnad från miljöövervakning så handlar screening mer om korta insatser för att undersöka om vissa bestämda kemikalier går att återfinna i miljön, hur spridningsvägarna ser ut, var källorna finns och vilka risker som kan vara förknippade med ämnena.

– Vi gjorde vår första screening 1990 på ett bromerat flamskyddsmedel, HBCDD. Det fanns överallt i miljön. Ett par år senare förbjöds glädjande nog alla bromerade flamskyddsmedel. Men det som berör mig riktigt starkt idag är när vi hittar det som har använts som alternativ till bromerade flamskyddsmedel ända uppe i Pallas, alltså i helt obebodda trakter.

Det som däremot gör henne lite gladare är det förtroende som den svenska regeringen har visat genom att lägga uppdrag på IVL att kartlägga PFAS och läkemedelsrester, liksom det internationella erkännandet när det gäller screening av ”uppseglande ämnen” (emerging substances), särskilt inom det europeiska nätverket Norman. Idag leder IVL en arbetsgrupp inom NORMAN som handlar om kartläggning av spridningen av emerging substances i våra hem.

Eva Brorström Lundén berättar att IVL även deltar i EU-projektet A-team där forskarna med hjälp av modeller och mätningar undersöker i vilken omfattning kemikalier som används i vanliga konsumentprodukter tas upp av människor. De tittar också på hur vi bättre kan mäta och kontrollera förekomsten av dessa kemikalier i innemiljön, kosten och i våra kroppar.

– Vi har gjort en ordentlig resa från att bara mäta skorstensutsläppen till att idag även mäta och analysera diffusa och eventuellt miljö- och hälsoskadliga utsläpp i dammet i våra hem, konstaterar Eva Brorström-Lundén.


Mätning

På uppdrag av Naturvårdsverket mäter IVL halter och nedfall av ett antal organiska ämnen. Mätningarna görs vid två mätstationer i Sverige och en i norra Finland. Mätningarna ingår i den svenska miljöövervakningen.

Mätningarna görs för följande ämnen: Polycykliska aromatiska kolväten (PAH), Polyklorerade bifenyler (PCB), Pesticider (HCH, DDT, klordaner) samt aldrin, heptaklor, diuron, isoproturon och atrazin, endosulfan, Bromerade flamskyddsmedel (PBDE) samt HBCD, Klorerade paraffiner, Dioxiner/furaner, Perflourinerade ämnen, PFAS.

Det finns i flera fall mätserier ända från 1994.

Mer om IVL:s luftmätningar finns att läsa här: