I år fyller IVL Svenska Miljöinstitutet 50 år. Det uppmärksammar vi genom att göra nedslag i vår miljöforskning
med inlägg, berättelser och bilder som kopplar samman historia och nutid.

"Lite snack och mycket verkstad"

En berättelse om IVL:s första 50 år av Erik Arnberg

Erik Arnberg

Att gemensamt bilda IVL var nog ett lätt beslut att fatta när representanter för näringslivet och regeringen träffades i mitten på 60-talet. Miljöproblemen var svåra och mycket uppenbara och krävde handling. Arbetet med att skapa en ny miljöskyddslag var på gång och behovet av nya kunskaper på miljöområdet var stort. IVL startade verksamheten innan miljöskyddslagen trädde i kraft och innan Naturvårdsverket bildades 1967.

Det finns också skäl att påminna om den miljödebatt som fanns på 1960- och 70-talen. Rachel Carsons bok ”Tyst Vår” som publicerades 1962 spelade en stor roll, men även andra debattörer och författare påverkade synen på miljötillståndet. Hans Palmstiernas bok ”Plundring, svält och förgiftning” samt författare som Georg Borgström, Rolf Edberg samt Barry Commoner och Paul Ehrlich gav alla en mycket pessimistisk syn på miljösituationen och på framtiden. Debatten handlade främst om kraftig befolkningsökning, brist på råvaror och livsmedel, svält samt okontrollerad spridning av miljögifter. Denna tid präglades alltså av mycket omfattande miljöproblem och en dyster framtidstro bland många debattörer.

Miljöns Saltsjöbadsanda

IVL bildades 1966 gemensamt av staten och näringslivet med uppgift att bedriva forskning och undersökning som underlag för att förbättra miljösituationen. Viljan att gemensamt skapa och finansiera forskningsverksamheten vid IVL speglar den tidens goda relationer mellan staten och näringslivet – miljöns Saltsjöbadsanda. I praktiken skapades två nya organisationer – Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning och Industrins Vatten- och Luftvård AB. Bägge dessa organisationer hade förkortningen IVL, hade en gemensam direktion och ledning samt administrativa funktioner och laboratorier. Poängen med att skapa två nya organisationer med täta band var att institutet IVL skulle bedriva forskningsverksamhet och ta fram nya kunskaper och att bolaget IVL sedan snabbt skulle föra ut och implementera dessa forskningsrön framför allt till industrin. Detta dubbla IVL – ett institut och ett bolag – var säkert en rationell konstruktion under 1960- och 70-talen men skapade med tiden gnissel och allt mer trovärdighetsproblem. Var rapporten från IVL en opartisk forskningsrapport eller en konsultrapport finansierad av någon industri? År 1980 var det dags för organisationerna att gå skilda vägar. Bolaget fördes över till ÅF under namnet Industrins Processkonsult (IPK) och kunde utveckla sina kontakter med industrin. Institutet kunde nu bättre slå vakt om sin självständighet och trovärdighet under logotypen IVL och utveckla forskningsverksamheten.

Expansion och breddning under 70-talet

IVL expanderade kraftigt under 70-talet och breddade verksamheten allt mer och spelade en stor roll för att förbättra miljösituationen inte minst kring många industrianläggningar. När miljöskandalen vid BT-kemi i Teckomatorp inträffade 1977 var det från statens sida praktiskt att överlåta hela ansvaret för kartläggningen och saneringen på IVL. Institutet fick nu i praktiken använda stora delar av sin kapacitet när det gällde provtagning och analys samt kunskaper om miljögifter och spridning av föroreningar i luft, vatten och mark.

År 1982 ombildades IVL till aktiebolag och var först bland forskningsinstituten att bli bolag. Alla aktierna i IVL Svenska miljöinstitutet AB ägs idag av Stiftelsen Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (SIVL) med staten och näringslivet som intressenter. Denna konstruktion med ett indirekt ägande har varit fördelaktigt ur regeringens perspektiv som inte gärna velat driva verksamhet i vare sig bolagsform eller som stiftelse.

Ett tufft 1980-tal

I slutet av 1980-talet presenterade dåvarande miljöminister Birgitta Dahl tankarna på ett nytt internationellt miljöinstitut. Från IVL:s sida framfördes lite försynt att departementet redan hade ett sådant institut eller att det lätt skulle kunna skapas inom ramen för IVL. Regeringen valde dock att inte lyssna på detta öra utan inrättade Stockholm Environment Institute (SEI) år 1989 med inriktning på internationella miljöfrågor. SEI fick ett årligt basanslag på 25 miljoner kronor vilket var stora pengar på den tiden jämfört med IVL:s knappa resurser - inget basanslag och alla statliga medel var villkorade för samfinansierade projekt. Trots detta utvecklades verksamheten vid IVL under 1980- och 90-talet med nya verksamhetsområden – arbetsmiljö, klimat, kretslopp och transporter. Under dessa år hade IVL också motiga perioder med svag ekonomi, men institutet redde upp dessa svårigheter.

På den internationella arenan

Regeringen har sett positivt på IVL:s olika aktiviteter på den internationella arenan. Intressant är att IVL tidigt hade ett kontor i Lettland flera år innan landet blev självständigt 1990 och skapade på detta sätt direktkontakter med den nya fria administrationen. IVL anordnade 1991 en stor miljökonferens i Riga med deltagare från Lettland, Estland och Litauen och föredragshållare från IVL, Naturvårdsverket, Industriförbundet och näringslivet. Konferensen blev en stor framgång och en avstamp för miljöarbetet i de baltiska staterna. IVL var på plats i Kina redan för 30 år sedan och har ett kontor i landet sedan 2009. IVL har också medverkat till uppbyggnaden av miljöinstitut motsvarande IVL i flera länder på olika håll i världen.

IVL har varit mycket aktivt inom EU:s forskningssamarbete. IVL hade projektsamarbete med EU flera år innan Sverige blev EU-medlem och under senare år har IVL varit mycket lyckosam med deltagande i ett stort antal EU-projekt och på så sätt bidragit till att Sveriges bidrag till EU:s forskningsmedel återförts till Sverige. Detta visar att IVL:s forskningsverksamhet håller hög kvalitet och att IVL framgångsrikt kan konkurrera med stora universitet och institut i Europa.

Del av regeringens miljö- och forskningspolitik

Under 2000-talet har IVL varit en viktig del av miljö- och forskningspolitiken och medlen till den samfinansierade forskningen har ökat. Från regeringens sida har det varit viktigt att IVL har en finansiering som gör att institutet kan konkurrera på lika villkor med universitet och andra institut inom och utom landet. Miljö- och energidepartementet har idag förutom instituten IVL och SEI även SMHI som till stor del finansieras av uppdrag och forskning. En tydlig signal från regeringens sida till IVL, SEI och SMHI har varit att öka forskningssamarbetet, inte minst internationellt. Ett led i denna strävan är att förordna representanter för instituten i respektive styrelser.

Det är också angeläget att slå vakt om instituten som motvikt och komplement till den forskning som bedrivs vid universitet och högskola. Instituten och inte minst IVL har en viktig funktion att bevaka, sammanställa och tillämpa den omfattande forskning som bedrivs inom och utom landet inom miljöområdet. Men för att denna svåra uppgift ska vara möjlig måste IVL också bedriva egen forskning av hög kvalitet. Utmaningen är alltså att både ta fram nya pusselbitar men också att lägga pussel med andra pusselbitar så att vi i politiken och i det praktiska miljöarbetet kan dra nytta av den mycket omfattade forskning som bedrivs idag världen över.

Det finns dessutom skäl att påminna om att förutsättningen för IVL:s verksamhet - samarbetet mellan staten och näringslivet om gemensam samfinansierad forskning. Formerna för detta samarbete har växlat något under dessa 50 år men viljan till forskningssamarbete har varit stark och från regeringens sida är detta samarbetet med näringslivet av strategisk vikt.

Förklaringar till IVL:s framgång

IVL står idag, enligt min uppfattning, starkt rustad för att möta framtidens utmaningar. Men vilka framgångsfaktorer har varit viktiga under dessa år för att nå denna starka position? Jag tror att följande faktorer har varit avgörande:

  • Forskningen har till stor del byggt på egna mätningar, laboratorier och analyser, försöksutrustning och fältarbete. Verksamheten har haft en stark bas i fält och en tydlig praktisk tillämpning.
  • Verksamheten har hela tiden förnyats och utvecklats. Från att från början arbeta med luft- och vattenfrågor spänner verksamheten nu över ett brett fält som är relevant för dagens hållbarhets- och miljöarbete. Den internationella verksamheten är en viktig del av förnyelsen.
  • En sund finansieringsmix - samfinansierad forskning finansierad gemensamt av staten och näringslivet, anslagsfinansierad forskning och uppdrag från olika aktörer.

IVL:s bidrag till en förbättrad miljö

Om vi blickar tillbaka - vilka resultat kan vi se av 50 års miljöarbete? Det är ingen tvekan om att miljösituationen radikalt förbättrats på många områden. Luftkvaliteten i våra tätorter har förbättrats, vattenkvaliteten i de flesta vattendrag är mycket bättre, utsläppen av växthusgaser har minskat väsentligt, den biologiska mångfalden har på många områden förbättrats. IVL:s forskningsverksamhet har mycket aktivt bidragit till denna utveckling.

1960 och 70-talets miljödebattörers mycket dystra framtidsutsikter om plundring, svält och förgiftning har förbytts i ett mycket mer positivt sätt att se på miljötillståndet. Vi har av riksdagen fastställda miljökvalitetsmål, globala hållbarhetsmål och ett antal miljökonventioner som stakar ut riktningen för miljöarbetet. Trots att miljötillståndet förbättrats radikalt här i landet och på många andra håll i världen finns mycket kvar att göra. Klimatpåverkan, föroreningar i haven, ett mer cirkulärt samhälle och en förbättrad miljösituation i många utvecklingsländer återstår. Så det finns mycket för IVL att arbeta vidare med.


Erik Arnberg

Erik Arnberg arbetade på IVL under åren 1975–­93
som teknisk sekreterare, informationschef och avdelningschef.
1993–98 var han chef för Naturvårdsverkets forskningssekretariat och 1998–2015 som ämnesråd vid Miljödepartementet med ansvar för forskningsfrågor.