I år fyller IVL Svenska Miljöinstitutet 50 år. Det uppmärksammar vi genom att göra nedslag i vår miljöforskning med inlägg, berättelser och bilder som kopplar samman historia och nutid.

"Jag fick min miljöutbildning på IVL”

Lars-Göran Bergquist har, med undantag för ett par år under 1990-talet, följt IVL och IVL:s utveckling från mycket nära håll. 1967 anställdes han som miljöingenjör på Astra (AstraZeneca) – för övrigt som Sveriges förste miljöingenjör och som dessutom hade direktkoppling till högsta ledningen.

– På den tiden fanns det ingen utbildning för miljöingenjörer utan Astra tog hjälp av IVL, och tillsammans med IVL så skräddarsyddes min utbildning. Jag kom att tillbringa ett halvår på IVL bland annat på labbet, berättar Lars-Göran Bergquist, som numera har dragit sig tillbaka som pensionär.

Under 1970-talet anlitade han ofta IVL för att hjälpa till med miljöutredningar i anslutning till Astras olika anläggningar i Sverige. Mycket kretsade kring avfallsfrågor och avloppsvattenrening, men också om miljöbedömning av förorenad mark och diskussion om åtgärder.

– När jag blev mer etablerad började jag att aktivera mig i IVL:s tekniska kommitté tillsammans med andra industrimän och även myndighetspersoner. Vi fungerade som IVL:s bollplank när det gällde frågor som var aktuella för näringslivet. Och vi var mycket handlingsinriktade, det gillade jag som industriman.

Lars-Göran Bergquist lyfter fram tre frågor som han menar var särskilt betydelsefulla under 2000-talet. Det var ägarfrågan, det vill säga att SIVL köpte ut övriga ägare, IVL:s medvetna satsning på att bli en stark aktör inom EU:s forskningsprogram samt etablerandet av så kallade Temakommittéer.

– Att SIVL blev ensam ägare till IVL har varit viktigt för att understryka IVL:s oberoende och trovärdighet, säger Lars-Göran Bergquist.

Under 1990-talet minskade näringslivets engagemang i IVL:s verksamhet, bland annat som följd av att den branschgemensamma forskningen vid IVL upphörde. Lars-Göran Bergquist som med saknad mindes de dynamiska och kreativa diskussionerna i den dåvarande tekniska kommittén var en stark påhejare av IVL:s nya organisation som bland annat ledde till skapandet av så kallade Temakommittéer. I varje Temakommitté satt representanter för näringslivet och berörda myndigheter.

– Här fick IVL återigen ett bollplank med representanter för problemägarna ute i samhället. Och de fick i sin tur en möjlighet till informella träffar med varandra och de kunniga forskarna på IVL. Temakommittéerna blev viktiga plattformar och ett lyft för kontakterna mellan näringsliv och myndigheter, säger Lars-Göran Bergquist.