I år fyller IVL Svenska Miljöinstitutet 50 år. Det uppmärksammar vi genom att göra nedslag i vår miljöforskning
med inlägg, berättelser och bilder som kopplar samman historia och nutid.

Amoco Cadiz på grund utanför Portsall, Frankrike i mars 1978.                                                                                    Foto: E.R. Gundlach

I spåren av de stora oljekatastroferna växte IVL:s oljejour fram

Under 1970-talet var nedoljade fåglar en vanlig syn vid Östersjöns och Västerhavets stränder, som följd av återkommande oljeutsläpp från fartygstrafiken. Samtidigt byggdes allt större oljetankers och de volymer råolja som fraktades över världshaven blev allt större. Oron över vilka effekter dessa utsläpp kunde ha på de marina ekosystemen fick IVL att redan 1971 påbörja forskning om oljeskadeskydd – en forskning som snart kom att dra IVL:arna utanför Sveriges gränser.

Olof Lindén är professor vid WMU i Malmö.

– Det inträffade en rad stora och mycket svåra olyckor under 1960- och 1970-talen, framför allt med stora oljetankers. Och oljeolyckorna blev heta politiska frågor. Alla, inklusive vi själva var rädda för att de stora oljeutsläppen skulle innebära en svår stressfaktor för världshaven, säger Olof Lindén. Han var en av de IVL:are som kallades ut på FN-uppdrag för att undersöka miljökonsekvenserna av oljeutsläpp i olika delar av världen.

Olof Lindén, som anställdes på IVL 1974, var chef för IVL:s fältstationer och oljegrupp. Oljegruppen var vid den tiden utstationerad till Studsvik där man hade anläggningar för att studera toxicitet i oljedispersioner. Olof Lindén berättar att FN-uppdragen fick honom att så småningom förstå att det fanns ännu större miljöproblem än oljespill i haven.

– FN:s byråkrati gjorde att vi ofta kom fyra veckor försent. Vi hittade förstås spår av olja men såg också helt andra saker, och betydligt större miljöproblem som exempelvis att mangroveträsken var avskrädesplatser och att man dumpade avfall på korallreven, säger Olof Lindén som sedermera inriktade sin forskning på klimatförändringens påverkan på marina kustzoner.

IVL blir nationell resurs om olja och miljö

Efter den svåra katastrofen 1978 då tankern Amoco Cadiz förliste utanför den franska västkusten och 223 000 ton olja spreds längs stränderna, fick IVL regeringens uppdrag att utreda vilka miljöeffekterna skulle bli av ett stort oljeutsläpp i Östersjön, liksom att utveckla metoder för att undersöka konsekvenserna för ekosystemet. Kort därefter beslutade regeringen att IVL skulle verka som nationell resurs för både Naturvårdsverket och Kustbevakningen. Därmed var Oljejouren född. Oljejouren hade i uppdrag att utgöra expertis för skadevärdering och miljörådgivning vid olje- och kemikaliespill i svenska farvatten.

Ett annat och mycket speciellt uppdrag för IVL:s oljejour kom 1999. Då anlitade FN IVL för att undersöka och bedöma omfattningen av de miljöskador som hade uppstått till följd av Natos bombningar av den dåvarande jugoslaviska kuststaden Novi Sad.

Utläppen av olja har minskat

Utsläppen av olja i svenska vatten har successivt minskat, trots att både antal fartygsrörelser av alla typer av fartyg och oljetransporterna genom Östersjön, Västerhavet, på Mälaren och Vänern har ökat. Orsaken till att oljeutsläppen minskar är flera, men särskilt kan nämnas att redare och besättning har blivit kunnigare samtidigt som bättre utrustning har installerats ombord. Sjötrafiksbevakning samt information till fartygen har dessutom blivit effektivare.

– Det kommer dock alltid att finnas en risk för utsläpp så länge olja används som bränsle i fartygen och så länge olja transporteras till sjöss. Men det kommer troligen att bli allt mer sällan det sker riktigt stora utsläpp, säger Jonas Henriksson som har lett IVL:s oljeskadegrupp under senare år.

Olje- och kemikalieolyckor på land

Den kunskap om vilka skador som transporter av olja och kemikalier på haven kan leda till, vid olyckor, som IVL började bygga upp redan under tidigt 1970-tal kommer fortfarande till stor användning. Samtidigt har kunskaperna utvecklats om bekämpnings- och saneringsmetoder för olja och kemikalier som kommer ut i alla mark- och vattenmiljöer. Till exempel fick IVL:s experter så sent som i mars 2016 i uppdrag att leda saneringen efter ett stort dieselutsläpp i Gällivare.

Till vänster: Sanering av oljeutsläppet efter att oljetankern Prestige sjönk 2002 utanför Spanien, IVL:s Oljejour var där för att följa upp arbetet. Bilden till höger: Sanering vid Skånes sydkust efter oljeutsläppet från det kinesiska bulkfartyget Fu Shan Hai som rammades och sjönk nära Bornholm i maj 2003.


IVL:s oljegrupp


  • 1971 inleds IVL:s forskning om oljeskadeskydd
  • 1980 beslutade regeringen att IVL skulle vara en nationell resurs när det gäller att bedöma miljöeffekter av oljeskador samt ge råd om sanering.
  • I mitten av 1980-talet deltog IVL i FoU-programmet ”Teknik för oljebekämpning till sjöss samt bekämpning och sanering av olja i strandzonen”.
  • I mitten av 1990-talet fick IVL i uppdrag från regeringen att definiera riktlinjer för det svenska marina oljeskadeskyddet inför 2000-talet tillsammans med Räddningsverket.
  • På uppdrag av Naturvårdsverket har IVL tagit fram en digital miljöatlas som är en webbaserad karttjänst som ska effektivisera bekämpning och sanering av utsläpp som hotar miljön.
  • Idag ger IVL:s experter råd och leder även saneringsarbeten när det gäller olje- och kemikalieutsläpp.