Mark och vatten försuras mindre än befarat av grotuttag

Vid skogsavverkningar blir det allt vanligare att även grenar, toppar och barr (”grot”) fraktas bort från hyggena, för att användas som biobränsle – något som leda till försurning av mark och vatten. Unika forskningsresultat från IVL tyder på att vi kan ta ut avverkningsrester på många platser i Sverige utan att riskera försurning.

Det ökade intresset för biobränslen och andra förnyelsebara energikällor märks tydligt. Idag står förnyelsebara energikällor för cirka 50 procent av den totala energianvändningen i Sverige. Det är en ökning med 33 procent jämfört med 1990.

Det är en positiv utveckling ur klimatsynpunkt, men ett intensivare skogsbruk leder också till ett ökat tryck på skogen. Till exempel kan uttag av så kallat grot – grenar, toppar och barr – leda till försurning av mark och vatten. Orsaken är att trädens gröna delar innehåller mer näring och ämnen som buffrar mot försurning än stamved. Om groten istället hade fått ligga kvar i skogen skulle den ha fyllt på markens förråd av näringsämnen och neutraliserat den syra som uppstått under trädens tillväxt. Genom att den skördas försvinner denna möjlighet.

Genom att använda modeller vars resultat beskriver helträdsuttaget kan vi se påverkan på längre sikt. Men modellen är känslig för vilka antaganden som görs, bland annat upptag av kalcium, vilket gör att man ska vara väldigt försiktig med att tolka framtiden.

Det finns väldigt få platser i världen där det går att mäta och modellera de långsiktiga effekterna av avverkning med grotuttag. Resultaten i detta projekt tyder dock på att vi kan ta ut avverkningsrester på många platser i Sverige utan att riskera försurning. Det kan dock finnas andra miljörisker som sätter begränsningar för uttaget storlek och omfattning, exempelvis mängden död ved i skogen.

Länk till avhandlingen (pdf) http://pub.epsilon.slu.se/12506/

Fakta om projektet

Minskad försurning med grot-uttag i skogen